Konflikten med de där sydlänningarna har gått in på sin tredje dag. Bomber och granater har nu utväxlats och tiden har blivit mogen att slå ut Georgiernas FARP belägen någon mil söder om gränsen. Eller som vår vän Översten uttryckte det: “I love the smell of burning Hinds in the morning”. Milouov viftar glatt på svansen medan undertecknad, något sömndrucken, tar en sista titt på terrängförhållandena kring målområdet. Georgierna har en otrevlig vana att gruppera sin ZPU-23 pjäser där man minst anar dem. De må inte skjuta särskilt bra, men ser man dem inte lyckas dom ofta få in någon tjuvsmäll när man minst anar det. Aj.
Till den här morgonen har min trogna Ka-50 försetts med såväl HDR som skuggor i cockpit – för att inte tala om ett strålande väder. Solen skall strax gå upp och jag gör mig redo för start.
Idag är flygvapnet också aktiva. Tydligen har man plockat fram ett par gamla Fencers som skall ge någon georgisk SAM-enhet en rejäl omgång. Våra vänner i Su-25T är också i farten, Georgiskt pansar skall visst få för gammal pastej.
Själva tar vi rutten över bergen öst om Tschinvali för att undvika den värsta skottlinjen precis söder om gränspasset.
Nere på slätten ser vi hur våra Frogfoots har skrivit till aktion.
Vi kan också notera att föregående dagars kulingvindar förbytts i stilla stiltje. Lugnet före stormen om ni frågar undertecknad…
En dryg mil från målet upphör bergskedjan, en perfekt utgångspunkt för spaning efter luftvärn och andra obehagliga överraskningar. Sasha och jag gör oss redo bakom bergskammen…
… och mycket riktigt: Dryga milen bort står Georgiernas helikoptrar snällt parkerade i FARP:en. Kanske de sover ruset av sig än?
Som skymtas i Abrisen ovan går en flod ner från bergen och ut på slätten, såvida lede fi inte ställt dit någon obehaglig överraskning så är det en utmärkt rutt fram till att våra Vikhrar kommer inom skotthåll. Sagt och gjort, Sasha och jag smyger sakta fram längs floddalen.
Jag ber Sasha hålla korpgluggarna öppna efter ZPU:er och annat otrevligt. Själv sätter jag mig i hover ca 5-6 km från målområdet och spanar av terrängen framför. Sasha nedkämpar en ZPU som kunde ställt till med bekymmer samtidigt som jag hittar en perfekt lucka mellan ett par skogsdungar. Missiles away!
Utan verksamt luftvärn är resten en formalitet. Lastbilar, byggnader och inte minst två parkerade helikoptrar bekämpas från säkert avstånd innan det är dags att åka hem. Mission accomplished!
Tintins äventyr i Sydossetien fortsätter…
Någon som likt undertecknad spenderade alldeles för mycket tid som ung framför Harpoon? Inspirerade av…
Just nu är det mycket forumaktivitet kring War Thunder och Team Fusion-patchade IL-2: Cliffs of…
Under drygt ett års tid har man nått Nosigs hemsida och forum via domänerna nosig.net…
Nu var det åter dags för LAN i Nosigs regi. Som brukligt är det Halmstad…
En för mig tidigare okänd Viggenfilm dök upp i etern härom kvällen. Förutom att undertecknad…
Sent på eftermiddagen dag 3 så har sydsidans motanfall tagit sig över gränsen norrut. Fientligt…
